Vecka 37
För tillfället känns det som tiden bara springer i från mig om dagarna. Dock är det annat på nätterna. Inte för att de är långa, känner att jag på någotvis har tid att vara vaken men jag snurrar runt och hittar inget skönt sätt att sova och om det inte är det måste jag kissa eller så är jag hungrig eller så ligger jag och försöker känna om lillen i magen rör på sig. Det konstiga med honom är att han verkar sova på nätterna och när jag ligger på sidan är det jätte svårt att känna om han rör på sig. Bäst är det om jag sitter lite upp. Jag känner av honom mycket mera nu under dagarna och jag gissar att det är för att han har blivitt större och större. Antar att det inte är så lätt att röra sig där inne heller...
Nu när den stora dagen närmar sig vet jag inte längre om jag ska vara nervös eller lugn. Jag har på något sätt blivitt blank och vet inte riktigt vad jag känner. Känner mig nog mer lugn än nervös iallafall. En sak som är 110% säker är ju att han ska ut. Vilket både är läskigt men spännande och väldigt väldigt lustigt! Har börjat vänja mig vid att ha något som rör sig i magen varje dag!
Drömmer mig tillbaka...
Åhh så roligt det var att fotografera mitt första Bröllop i somras. Så mycket lycka och kärlek! Såå fint!
Att planera och styra om.
Äntligen Fredag!! Efter en väldigt händelserik vecka ser jag fram emot en väldigt lugn helg. Har börjat denna fredagen med att sitta lite på Försäkringskassan för att planera föräldrarpenningen. Känner dock att det är enklare sagt än gjort! Tycker det är svårt att balansera så att man får tillräkligt med pengar men också kan vara hemma så länge som möjligt. Känns också som att december blir någon konstig kläm månad där man plötsligt inte får ut mycket alls..... samtidigt vill man ju inte använda dagar utan en bebis hemma, för det är ju med de lille jag vill ha dagarna tillsammans med...
En tripp till Västervik.
Onsdagen den 19 november och har haft en tripp med E till Västervik Förlossning. Fick igår en tid för vändningsförsök då barnmorskan tyckte att huvudet var uppåt. Jag som hela tiden tänkt att allt är som det ska kände bara att jag inte hade någon kontroll alls. Kvällen och natten kändes som de längsta så här långt i mitt liv. Men i dag när vi kom upp till Västervik visade det sig att han låg precis som han skulle. Gjorde en CTG kurva och ett snabbt ultraljud och allt såg bra ut. Så nu försöker jag åter få kontrollen och tankarna att allt (fortfarande) är bra med hjärtat där inne. Såå skönt att slippa genomgå ett vändningsförsök! Nu håller jag bara tummarna för att han ska fixera sig också♥
Tankar kring förlossningen!
Vilka gråa dagar vi har haft nu ett tag. Solen visar sig inte så länge som man skulle önska. Nackdelan är ju att man har så mycket enklare för att somna i soffan och chansen att gå ut för en skön promernad nästan är lika med noll. Jag har dock bara mig själv att skylla på! Men en kortis om dagen blir det iallafall. Bättre än inget antar jag:)
Nu är vi iallafall inne i vecka 34 och jag sitter här vid datorn och försöker skriva ett förlossningsbrev att ha med till BB. Det är ju så otroligt svårt tycker jag. Att veta hur man ska formulera sig och skriva om vad man tycker om saker som förlossningssmärtor, kejsarsnitt och amning. Jag menar, alla önskar ju att det inte ska göra så ont och att de ska gå någolunda enkelt. Fast sedan förstår man ju också att det förmodlogen kommer att göra jätte ont, en smärta som man nog inte ens kan beskriva. Kjejsarsnitt har jag hela tiden tänkt som något jag nite skulle tacka nej till sedan vill jag ju såklart att allt ska fungera som det ska. Amningen känns som något jag heller inte kan förbereda mig på. Förmodligen kommer det kännas jätte konstigt i början, sedan får man väl se hur det går...
Hur som så kommer nog känslan av att bara vilja ha ut honom någon gång och då funderar man nog inte så mycket utan istället gör man nog bara. När man väl är där. Jag tänker att det är viktigt att jag hela tiden har mig själv i sninet och sedan låter kroppen arbeta och göra det den måste. Men att man har sig själv avslappnad och lugn. Sedan får vi se hur det går..:)
Hur som så kommer nog känslan av att bara vilja ha ut honom någon gång och då funderar man nog inte så mycket utan istället gör man nog bara. När man väl är där. Jag tänker att det är viktigt att jag hela tiden har mig själv i sninet och sedan låter kroppen arbeta och göra det den måste. Men att man har sig själv avslappnad och lugn. Sedan får vi se hur det går..:)
