I make my mark on this moment.

Hej.
Har inte hänt så galet mycket sen i lördags kanske. Inget super intressant iallafall:P
Var på kalas i går. Viggo fyllde 2 år. han är så söt och mysig den lillkillen:) 
Tiden går såå fort så de e inte sant.
Håkan dissade mig genom att säga att Caroline Kluft är snyggaren än mig, sen direkt efter sa han att han skojade, vilket var tur för honom;) Nä men Carolina är nog snygg, inget illat menat, och jag säger inte att jag själv tycker att jag är snyggare än henne. De kan inte jag avgöra iallafall, för jag har inte träffat henne;P
En annan sak är att nu är hela min släkt glada över att se mig som blond igen, jag är mig själv nu säger de.
Och det är kanske sant, jag trivs i det blonda, behövde bara vara ifrån det ett tag:)
    I dag så har jag jobbat, 07.00-16.00 och jag är så trött på jobbet att de inte finns, vet inte vart jag ska ta vägen.
Och jag har fått ännu en fistel, en sån som jag hade på ryggen fast nu har jag fått en på rumpan. Fattar ni på rumpan! Hur dumt ställe är inte de på?!! Och i morgon ska jag och flascha min rumpa för läkaren. Känns så där kul, längtar verkligen! Samtidigt som de känns lite komiskt, kan se de framför mig. Fy så pinsamt. haha
Men jag tror inte att den här fistlen är så farlig och stor som de jag hade på ryggen, men jag tror fan att jag kommer få pencelin igen, och så kommer han väl skära upp så att allt de äckliga kommer ut.
Men nog med äckligt prat nu.
I kväll har jag ätit pizza och kollar just nu på slutet av a cinderella story.
Ska snart hoppa ner i min säng och försöka få mig lite god sömn, har inte fått de på flera nätter nu.

Ännu en lördagskväll är på intåg. just nu sitter jag och väntar på att Mimmi ska svara på msn, hon och jag ska ut en sväng och kolla in standfestivalen.
Om jag ska erkänna så har jag aldrig varit på den, så ska bli intressant att se vad det är för något.
Jag kör på söndriga jeans, en stickad tröja och vita skor. Enkelt och bra.
Är så galet trött i kväll så ska inte vara ute allt för länge.
Annars i dag så har jag varit med the familjen. Berättar mer om de i morgon.

Nu ska jag stänga av datorn och vänta på mimmi som svarade och sa att hon kommer till mig snart.

God kväll, ska snart hoppa ner i min säng och sova. Har varit galet trött hela dagen, somnade på min rast på jobbet till och med (men på min rast som tur var) haha.
Annars i dag så har jag umgåts med Pappas sambos barnbarn Emilia. Hon är den sötaste lillatjejen jag vet, tillsammans med matilda och Alma förstås. För de är också väldigt Goa och mysiga barn som man inte får nog av!
Men i dag har jag umgåts med Emilia. Vi har gjort stan osäker genom att gå till stans lekplats, ätit glass och gått lite på stan.
De var precis vad jag behövde efter en vecka på jobbet.
Barn är så naturliga och ärliga. Och pratar gör de som bara den, helst Emilia. Henne går de inte att få tyst på när hon väll kommit i gång:P

Senare i kväll har jag varit ute och gått med Zorro en sväng, himla skönt. Njöt av den finna sommar kvällen och kände hur energin flödade i mig om aldrig förr.
Man behöver de där tillfällena som man kan vara sig själv på och kunna få tillbaka energin och positiviteten. Det är viktigt för att orka med livet tror jag. Framförallt med all stress som finns i dagens samhälle.
Sen är det viktigt att känna sig älskad, behövd och ha en trygghet. Och fri. det tror jag är en av de viktigaste sakerna. Att känna att man kan vara sig själv och att man mår bra.

Här är lite bilder från dagen iallafall:




I  morgon blir de myset med familjen här hemma, vi åker till västervik och shoppar lite och jag ska njuta av att vara ledig och att det är sommar ute.
Hoppas på fint väder och lite av tysta leken:)

Dagens låt: Touch and go- Swingfly

Hej härliga torsdag!
En timme kvar tills jag börjar jobba, känner att lite sömn skulle sitta fint innan det. Har precis ätit pannkakor, och efterrätt på det:)
Men nu ska jag diska, ta ut tvätt och försöka hinna med att blunda lite också!

God kväll bloggen!

Så hur står de till i mitt liv då tro?
Jag jobbar på som bara den, tre av sju veckor är gjorda, så har hela fyra veckor kvar. Känns som en evighet tills de är slut. Men man ska väl inte klaga, jag tjänar ju pengar iallafall.
På kärleksfronten är det lugnt. Och trivs med det gör jag också, njuter av livet så mycket som de går när de mest känns som att man jobbar hela dagarna.
Ska kanske åka med min syster tioll öland i slutet av veckan,
något som jag ser fram emot mycket:)
Jag tycker att solen som var här i fredags kan komma tillbaka! Har regnat hela helgen, men de var iallafall uppehåll i går kväll, vilket var riktigt gutt för då var de utgång ner till hamnfestivalen. Peppet, var roligare än va jag tänkt att de skulle vara. Hamnfestivalen är något som känns överskattat, men de var faktiskt helt okej, bättre än på många år faktiskt.
Idag har jag bara segat, sov till typ kl 12.00, så  när jag kom upp och åt frukost åt de andra lunch, så min mat i dag har varit pizza, riktig dagen efter mat! Och gutt som bara den;)
I morgon är det jobbet som gäller till 16.00, sen ska jag hem till mamma och fira hennes föddelsedag.
Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt hur mycket hon fyller, jag får fråga syster i morgon helt enkelt:P
Nu ska jag iallafall snart hoppa ner i sängen och drömma om något bra förhoppningsvis.
Menmen, god natt hoppas ni har en fin söndags kväll.

Nu är en hel helgs vecka slit över. Och jag ska hoppa ner i sängen och riktigt njuta av att jag har sovmorgon i morgon!

Vad ska man göra med sitt liv. Jag är ganska säker på att jag inte kommer bli antagen till socionomutbildningen. Är som reserv på  plats 200 typ. Känns inte som en så stor chans att komma in då precis...
Men vad ska jag göra med mitt liv då? För de första vet jag inte helt säkert om just den utbildningen är just för mig. Jag vet inte varför man samtidigt som de känns rätt så känns de inte helt 110% rätt. Någon som förstår?!
Men då kommer istället frågan, vad är rätt för mig. Vad vill jag att jag ska hamna och känna mig trygg?
Just för tillfället är jag på en tunn tråd, min framtida trygghet på socionomutbildningen känns inte så trygg längre, om jag inte kommer in vill säga.

Om jag inte kommer in så måste jag jobba för att kunna leva, jag vet inte om jag vill flytta eller vart jag vill jobba.
Man får väl helt enkelt ta de man får. Bara att utbudet inom arbetsmarknaden inte är specielt stor i tiderna som är nu.
Många går hemma och är arbetslösa, flera söker in till högskolar med mera.
Jag vet att jag kansike inte har MVG i alla ämnen i mina betyg, och självklart så vet jag att man kan ändra på det. Men då måste jag söka in till komvux, vilket jag isåfall kan göra om ca 6 månader.
under tiden så får jag väl försöka jobba så mycket som möjligt. Hoppa in på alla ställen som går att jobba på.
Sen är frågan om jag vill bo kvar hemma eller om jag ska försöka hitta en egen lägenhet och starta mitt egna liv?

Frågorna är många och mer och mer förvirrad blir jag bara.
Det handlar om att överleva i ett samhälle där pengar är makt, jobb och utbildning en trygghet och en chans att nå högre upp på stegen.
Alla undrar vad man ska göra nu när man slutat skolan, ochj mitt svar är än så länge.
 Jag vet inte.

I dag fast för ett år seden öppnades en ny värld för mig. Världen där två människor möts och hjärtat slår volter om och om igen.
Jag kan inte riktigt beskriva känslan som jag känner inom mig. har bara en klump i magen och känner mig ledsen, men samtidigt oerhört tacksam.
Jag kommer i håg denna dagen nästan i detalj.
Det regnade på förmiddagen, jag vaknade med ett leende på läpparna och fjärilar i magen. Var de verkligen sant? Jag skulle få träffa killen som jag aldrig innan träffat, men pratat med i flera månader på internet och telefon. Och nu skulle han komma och bo hos mig i nästan fem dagar. Gissa om jag var nervös!
Jag hade tänkt ut va jag skulle ha på mig, det belv mina chinos, ett vitt linne och min vita kort
armade kofta. Håret var uppsatt. Timmen innan han skulle komma med bussen var jag på stan och fikade på nilssons med Tova. Hon peppade mig, och jag berättade om hur nervös jag var. För jag var så nervös så att jag skakade!
Sen var tiden inne för att gå mot bussen.
Och när bussen kom så kände jag igen honom direkt och nervösiteten blev mindre, och jag fick en känsla av glädje och kärlek. Han skulle bli min och jag ville bli hans.
Det är min allra fösta dag av kärlek och jag kommer aldrig glömma den, eller resten av de dagarna som brottaren från skåne tog mig med storm.
Den 12/7 skulle vi varit tillammans i ett år.  Vet inte varför men saknar dessa dagana oerhört mycket.
Nu funkade det inte mellan oss hela vägen, men det blev lite mer än ett halv år tillsammans med honom. En svårslagen sommar, som många flickor bara kan drömma om.
Jag vet att jag har hela livet framför mig men det är fortfarande så att
the first cut is the deepest.

♥

  

Jag har nog nästan aldrig varit så här trött som jag är just nu och vad är klockan,
 bara barnet än så länge.
Men jag ska nog snart ta och krypa ner i min säng.
Vist är det konstigt hur känslor har så stor kontroll över ens liv och man kan inte styra dem. Fast på ett sätt så kan man ju de, eller man undviker att lyssna på dem.
Inom mig har jag hur mycket känslor som helst som helst bara skulle vilja komma ut. Helst skulle jag bara vilja skrika ut allt jag känner. Men det jag känner får jag inte känna längre. Lyckan var kort. Och det gör ont.
Att ha känslor för en person är inte det lättaste. Och det är konstigt hur fort de även kan försvinna. Elller när det är slut så måste även känslorna ta slut. Och det är nog det som är svårast. Att stoppa alla underbara känslor som bara finns inom en. För dem finns där inne. Men den här gången funkade det inte, hur mycket jag än ville, och det är något jag måste aceptera. 

En annan sak som jag råkat ut för, som för förhoppningsvis är för sista gången i mitt liv också är en böld/ fistel på ryggen. Fick den i lör./ sön. förra veckan. Man kan säga att de började som en vanlig finne och så blev den större och större och väldigt infekterad, så i fredags gick jag till doktorn och fick antibitika för den. Innan jag väl gick dit så hade jag grymt ont! Kunde knappt röra vid ryggen. Men men sen när infektionen är nere så ska de opereras bort. sen vill jag aldrig mera vara med om detta, för de är de värrsta jag varit med om i hela mitt liv.
Det är super äkligt och de sitter på mig.
Den känslan är obeskrivlig.
så här trevligt såg de ut i förr går(kan säga att de ser ännu "trevligare" ut i dag):




Nä nu ska jag hoppa ner i sängen.
En annan sak, jag är på G att bli blond igen och jag har börjat jobba igen, kan ju inte säga att de är super roligt men men man tjänar ju pengar iallafall:)