I make my mark on this moment.

 

För tillfället känns det som tiden bara springer i från mig om dagarna. Dock är det annat på nätterna. Inte för att de är långa, känner att jag på någotvis har tid att vara vaken men jag snurrar runt och hittar inget skönt sätt att sova och om det inte är det måste jag kissa eller så är jag hungrig eller så ligger jag och försöker känna om lillen i magen rör på sig. Det konstiga med honom är att han verkar sova på nätterna och när jag ligger på sidan är det jätte svårt att känna om han rör på sig. Bäst är det om jag sitter lite upp. Jag känner av honom mycket mera nu under dagarna och jag gissar att det är för att han har blivitt större och större. Antar att det inte är så lätt att röra sig där inne heller...

Nu när den stora dagen närmar sig vet jag inte längre om jag ska vara nervös eller lugn. Jag har på något sätt blivitt blank och vet inte riktigt vad jag känner. Känner mig nog mer lugn än nervös iallafall. En sak som är 110% säker är ju att han ska ut. Vilket både är läskigt men spännande och väldigt väldigt lustigt!  Har börjat vänja mig vid att ha något som rör sig i magen varje dag!