Små små strumpor....
Har så otroligt svårt att förstå på riktigt att den som sparkar där inne ska komma ut någon gång och tillhöra våran lilla familj. Det är verkligen helt galet samtidigt som det inte kan kännas mer "på riktigt" än nu. Förberedelserna har varit många och snart knytts påsen ihop inför den stora dagen... och just det där med den stora dagen, gud så många tankar det finns samtidigt som man inte alls vet vad man ska förbereda sig på. Smärta till tusen är ju självklart och det står även i alla böcker jag har. Det gör ont det förstår jag.. men ändå. Det ska bli så spännande när den dagen kommer. Så nära men ändå inte. För ett litet tag till ska du ju stanna där inne. Men vi längtar efter dig!♥
Kommentarer
Trackback
