I make my mark on this moment.

Jag brukar ju ofta eller ganska ofta finna mig själv med tankar runt döden. Detta slutgiltiga slut. The end. Om jag skulle få reda på att jag hade en sjukdom, en ond sådan  brukar jag hoppas att jag skulle vara starka för det finns verkligen så många andra människor där ute med något ont i kroppen som är just starka. Men jag tror att jag skulle få panik och visst kan det vara så just för att jag finner mig själv med tankar om just döden. Men  jag såg på desperate housewives förra veckan där de just pratade om döden, där sa i allafall en att man inte ska fråga. Fråga vad som händer när jag kommer till den där punkten av livet. För jag kan inte göra så mycket åt det iallafall. Men nu har jag även kommit fram till att man inte heller ska tänka. Tänka på vad som kan hända. För inte hjälper det mig här och nu?! Så inte tänka och inte fråga är mitt nya motto. För man blir ju faktiskt alldeles trött i huvudet om man fastnar i dessa tankar.