Om att leva livet.
När är man redo och när kommer man fram till att det är den här personen jag vill vara och det är det här jobbet jag vill ha. Jag är så otroligt trött. Jag är även stressand samtidigt som jag ibland känner mig som att jag går barfota i ett mörkt rum där det någonstans finns en sån där modern spikmatta på golvet. Så jag är även lite nervös över var den där spikmattan är.
När man är 20 år tycker inte jag att man är vuxen. Men ändå så ska man ha en bra aning om sin framtid, om man har pojkvän eller inte ( om man är singel så kommer alltid frasen, "du hittar någon snart"), när man vill ha barn, om jobb, om status och om vart man har tänk att resa med mera. 2000-talet handlar mer om andra än om sig själv. Och om man pratar om sig själv så tar man bara upp de saker som man vet kan göra andra avundsjuka. Det vill säga man vill ligga bra till i statusen.
I går såg jag en artikel om att fackebook gör människor nedstämda. Något som jag kan hålla med om. För på den sidan skrivs det om allt. Personligen tycker jag att det är ett konstigt fenomen hur en skvaller sida som det faktiskt är kan gör att man måste gå in och läsa på den här sidan iallafall någon gång varje dag. och man säger inte längre att man träffade någon på stan utan man läser istället vad alla gör genom fackbook. "jag såg på facebook.." är en vanligare och vanligare fras i personers liv.
Jag känner mig så otroligt trött på att hela tiden jagas av frågor om vad man ska göra med sitt liv. Och jag tror inte att jag är den enda 20 åringen som känner så. Det kvittar om man har ett jobb eller om man går en utbildning för att bli något. När man är i 20 års åldern vet man inte riktigt vad man vill. Jag kan säga att jag vill ha barn när jag kanske är runt 25-26 års åldern, men man kan aldrig veta vad som händer under vägen fram till den åldern. Jag kan även säga att jag älskar mitt jobb som jag har just nu, och som jag även fått ett vikariat på fram till årets slut. Men jag kan inte säga att det är vad jag ska jobba med i restan av mitt liv.
Det jag vill komma fram till att jag precis som du är en människa. Jag är rädd ibland, tycker att samhället kan vara stressande om man inte själv känner sig stark som pippi och jag är trött på att alltid prata om vad som ska hända här näst. För när stängde du av mobilen sist, och struntade i att kolla facebook och struntade i vad som hände i världen och satte dig och läste en bok som verkade intressant eller spelade det där kortspelet som var så roligt när man var liten. Jag antar att det var länges sen sist.
