Jag har tänkt igen!
Jag tänkte spinna vidare på mitt förra inlägg om kvinnan som opererade brösten och som nu aldrig mera kommer kunna leva ett vanligt liv. Hon är inte ens vid medvetande ännu. Utan bara ligger i en sjukhus säng helt livlös. Allt för att vilja ha större bröst! Självklart kan man inte klandra henne för det, hon hade ingen aning att det skulle sluta så här. Men kanske om hon hade haft mer vetskap av vad som kan hända mer än att man kan bli missnöjd med resultatet så kanske hon hade tänkt över det lite mer?
I allafall efter mitt inlägg så läste jag i tidningen om en annan kvinna som också opererat sina bröst, fast i sverige. 4 timmar efter operationen så dog hon. Så sverige är kanske inte heller så säkert, även fast det ändå känns säkrare än till exempel Polen. Och så kan det kanske vara så att det uppmärksammas mera nu efter uppdragranskning? Ett viktigt samtals ämne när världens ideal visar på en smal midja, breda höfter, större bröst och ett perfekt ansikte. Hur ska man då kunna vara nöjd över sig själv?
Som det de pratades om förra veckan om ungdomar som tar livet av sig pga finar och stora utslag i ansiktet. Jag blev försvånad över att det faktiskt är så stort antal som det är. Ett problem med hur man ska se ut och vara har nog alltids funnits. Bara att det aldirg blir något stort samtals ämne. Ingen tycker väl om att säga att man inte är nöjd med sig själv ännu mindre om att man mår extremt dåligt över det. Istället försöker man döjla det. Försöker passa in. Det är iallafall bra att saker som ideal och sånt tas upp, och att man försöker vissa konsekvenserna av operationer med mera. Heja, heja!!!
