Lång väntetid, bättre än snabb och dålig hjälp!
Hej, här sitter jag igen. Jag fastnade framför datorn och såg på uppdragranskning. Det handlade om en kvinna som rest utomlands till Polen för att operera brösten. Allt verkade jätte bra genom en hemsida fick hon kontakt med en man som fixade till en på rekord tid. Redan två veckor efter förfrågan så kunde hon och hennes sambo som hon skulle gifa sig med kunna flyga dit och redan dagen efter var det dax för den stora dagen.
Efter 2 ½ timma var operationen färdig och in kommer kvinnan tillbaka till salen. Inget uppvak, inga speciella kontroller från läkare. Kvinnan får hjärtstilestånd, stor syrebrist och på akuten säger dom att de inte har plast för henne. Många timmar senare med mycket tjat från sambon får hon äntligen komma till intensiven.
Hon vaknar aldrig upp mera och kvar står mannen med sin blivande fru som är medvetslös. Helt utan att kunna förstå något alls. Inte ens vad som har hänt. Hon har fått stora hjärnskaddor men ingen vill ta på sig skulden. Detta tycker jag är grymt läskigt och ansvarslöst. Enormt läskigt och ledsamt, framförallt för kvinnans familj som nu får besöka henne på sjukhuset dagligen när hon äntligen kommit tillbaka till sveriga. Här får dom som svar att ingen rehabiletering är möjlig och att dom aldrig kommer komma tillbaka som den starka, glada kvinna hon en gång var.
Jag skulle aldrig få för mig att utsätta mig för något sådant. Att ändra något på kroppen skulle jag farmförallt aldrig våga eller vilja göra. Små bröst, sne näsa eller vad det nu kan handla om. För min del är det okej. Det är så jag föddes. Sen kan jag förstå dem som kanske har förstora bröst där de får ont i rygg med mera. Men då skulle jag aldrig välja utlandet mot sveriges sjukvård. Det är det absolut inte värt!
Det som jag tycker är det värsta är att något som kanske tagit längre tid, men haft en helt annan utgång slutade med en resa och flera liv som blev krosade. Om jag skulle hamna så som denna kvinna så kan jag självklart inte kunna svara på hur jag velat ha det. Men just nu så vet jag att jag inte hade velat leva. Om man hade haft någon möjlighet att bli klar i huvudet så finns det nog bara enormt mycket ångest. Så slutsats, alla som vill operera sig gör det i sverige, här finns läkare, bra eftervård, jämna kontroller. En lång väntan är mer värt än att inte kunna leva. Att bara finnas som en varelse som inte kan leva ett normalt liv. Som anhörig så finns nog hat, ledsamhet och att man känner skuld. Varför man inte hade mer koll. Det är viktigt att inte ge sig in i något om man inte är 100 % säker. Man ska alltid känna efter en extra gång än att rusa in i något. Punkt.
Efter 2 ½ timma var operationen färdig och in kommer kvinnan tillbaka till salen. Inget uppvak, inga speciella kontroller från läkare. Kvinnan får hjärtstilestånd, stor syrebrist och på akuten säger dom att de inte har plast för henne. Många timmar senare med mycket tjat från sambon får hon äntligen komma till intensiven.
Hon vaknar aldrig upp mera och kvar står mannen med sin blivande fru som är medvetslös. Helt utan att kunna förstå något alls. Inte ens vad som har hänt. Hon har fått stora hjärnskaddor men ingen vill ta på sig skulden. Detta tycker jag är grymt läskigt och ansvarslöst. Enormt läskigt och ledsamt, framförallt för kvinnans familj som nu får besöka henne på sjukhuset dagligen när hon äntligen kommit tillbaka till sveriga. Här får dom som svar att ingen rehabiletering är möjlig och att dom aldrig kommer komma tillbaka som den starka, glada kvinna hon en gång var.
Jag skulle aldrig få för mig att utsätta mig för något sådant. Att ändra något på kroppen skulle jag farmförallt aldrig våga eller vilja göra. Små bröst, sne näsa eller vad det nu kan handla om. För min del är det okej. Det är så jag föddes. Sen kan jag förstå dem som kanske har förstora bröst där de får ont i rygg med mera. Men då skulle jag aldrig välja utlandet mot sveriges sjukvård. Det är det absolut inte värt!
Det som jag tycker är det värsta är att något som kanske tagit längre tid, men haft en helt annan utgång slutade med en resa och flera liv som blev krosade. Om jag skulle hamna så som denna kvinna så kan jag självklart inte kunna svara på hur jag velat ha det. Men just nu så vet jag att jag inte hade velat leva. Om man hade haft någon möjlighet att bli klar i huvudet så finns det nog bara enormt mycket ångest. Så slutsats, alla som vill operera sig gör det i sverige, här finns läkare, bra eftervård, jämna kontroller. En lång väntan är mer värt än att inte kunna leva. Att bara finnas som en varelse som inte kan leva ett normalt liv. Som anhörig så finns nog hat, ledsamhet och att man känner skuld. Varför man inte hade mer koll. Det är viktigt att inte ge sig in i något om man inte är 100 % säker. Man ska alltid känna efter en extra gång än att rusa in i något. Punkt.
Kommentarer
Trackback
