I make my mark on this moment.

I dag är en bra dag. Efter att ha haft ett par mindre bra men samtidigt bra dagar så känner jag mig som mig själv igen. I mellan lördagen och söndags natten så vaknade jag av att jag skakade som ett löv i hela kroppen. Jag mådde inte alls bra. Ingenting funkade, positivt tänkande var inte att tänka på. Allt blev fel. Till slut så väkte jag pappa i hopp om att han skulle vara en räddning. Att det skulle hjälpa att prata ut om hur jag kände mig. Men det funkade inte heller. I ett bra tag funderade jag på att åka till akuten, för jag hade panik. Jag var trött men kroppen slutade inte att skaka. Men efter två timmar av skakande så somnade. Sedan dess han jag varit en orolig kropp villket resulterade i att jag började att skaka i kroppen i går igen. Smyggande när jag hade det så trevligast i Linköping. Helt omedvetet kom det.
Varför jag skriver om det här här är för att jag känner att jag måste. Få ner känslorna på tangentbordet och printat in här. Jag har känt skaknings känslorna innan i mitt liv, men inte förens nu så blev jag extremt rädd. Rädd för att inte ha kontrol över mig själv. Innan när jag mått så dåligt på grund av olika skaer så har jag kunnat tänka bort det, men den här gången gick det inte.  Och vad detta beror på vet jag nu. Det händer mycket i mitt liv förtillfället. Körkort skall tas, jobb ska jobbas och flytt till egen lägenhet planeras. Allt på samma gång! Men nu känner jag att jag är tillbaka och har kontrol över mig själv igen! Det är bra!